Alternativet för uppvärmda backspeglar på bilar dök upp relativt nyligen, vilket var förknippat med problemen med dimma, kondens och isbildning på dem på vintern. Uppvärmning nästan löst.
Instruktioner
Steg 1
Uppvärmning av speglar och därefter avdunstning av överflödig fukt sker med hjälp av ett värmeelement placerat mellan spegeln och dess bas. Som ett resultat värms spegelns yta upp till 500 grader, vilket garanterat ger en ren yta i nästan alla väder. Alla typer av uppvärmning slås på med serviceknappen på bilkonsolen. Starta motorn och tryck på knappen.
Steg 2
Värmaren fungerar från fordonets inbyggda nätverk via en strömbrytare, som vanligtvis är placerad i samma block med bakrutans defogger-omkopplare. På bilar utrustade med ett sådant system slås det på och stängs av automatiskt av styrdatorn ombord när en lämplig situation uppstår.
Steg 3
Det finns för närvarande tre typer av spegelvärmeelement. Det enklaste alternativet är speglar med ett trådvärmeelement beläget bakom ett reflekterande lager, från vilket det separeras med lim eller tejp. Spiralen är också täckt av ett foder med ett litet luftspalt, så att metallen, som expanderar, inte förstör spegeln i ögonblicket av uppvärmning. Detta system är ganska enkelt och ganska billigt, men har låg effektivitet.
Steg 4
En spegel med en värmare baserad på tryckta ledare har en liknande design, men istället för en spiral använder den en metalliserad polymerbaserad film som värmeelement. En bandliknande ledare i form av en öppen labyrint bildas på den genom etsning. När den är ansluten till en strömkälla värms den upp och överför värme till spegeln genom det omgivande skiktet. Värmare baserade på tryckta ledare är effektivare och värmer spegelytan jämnare. Sådan utrustning kan installeras på en bil i en verkstad eller självständigt.
Steg 5
Den mest avancerade typen av värmare är en spegel med ett kombinerat reflekterande lager. Med tanke på dess komplexa tillverkning utförs installationen av ett sådant system endast vid tillverkningsanläggningen. Dess särdrag är att ett tunt metallskikt i form av en labyrintisk ledare avsätts på baksidan av det reflekterande skiktet genom sprutning. I vissa fall är värmeelementet limmat på det reflekterande skiktet.
