Alla bilägare vill att hans köp ska se original och inte standard. Å andra sidan kommer rätt hjulfälgar att ge bekvämare hantering, förlänga fjädringens livslängd och minska bränsleförbrukningen.
Idag använder bilister tre typer av bilskivor. Var och en av dem skiljer sig åt i dess operativa egenskaper, produktionsmetod, form, design och kostnad. När du väljer ett eller annat hjul är det nödvändigt att ta hänsyn till de framtida förhållandena för dess drift, särskilt kvaliteten på vägytan, syftet med bilen.
Stämplad
Den vanligaste typen av skiva (kallas ibland järn). Den största fördelen är överkomlig kostnad. Detta beror främst på tillverkningstekniken: metallplattor pressas och skapar två delar, en inre och en yttre, som är anslutna med hjälp av punktsvetsning. För att förhindra effekterna av korrosion är den färdiga skivan belagd med pulverlack. Den tekniska fördelen med denna typ av disk är en hög underhållsnivå; en produkt skrynklig på ryska stötar kan rätas ut i en biltjänst. Men det finns fler nackdelar:
- solid massa, vilket leder till ansträngande fjädring och högre bränsleförbrukning;
- låg korrosionsbeständighet;
- brist på unikhet, vilket gör det omöjligt att implementera originaldesignlösningar.
Kasta
De kostar mer än stämplade, minst 2-3 gånger. Deras produktion innefattar användning av olika legeringar baserade på magnesium och aluminium. Aluminiumfälgar väger mindre stansade, plus ett stort designval. Den mekaniska hållfastheten hos gjutna skivor, jämfört med stansade, är 15-20% högre, plasticiteten är 1,5-2 gånger bättre. Den lägre vikten minskar belastningen på upphängningen och leder till bränslebesparingar. Men lättmetallfälgar kräver en mer försiktig inställning till dem - du ska inte köra över stötar och ojämna vägar, för Vid betydande skador kan produkten helt enkelt falla sönder. Modern produktionsteknik kan vara i form:
- tyngdkraftsgjutning: används vid tillverkning av skivor av aluminiumlegeringar;
- formgjutning eller mottryck: används för tillverkning av magnesiumskivor.
Smidesjärn
De skiljer sig från sina "kollegor" med en mer komplex produktionsteknik, vilket innebär varmstämpling, härdning, artificiell åldring och mekanisk bearbetning. Resultatet är en fibrös struktur som minskar skivans massa; det är 50% lättare än stämplat och 30% lättare än gjutet. Den smidda skivan tål hög belastning och korroderar inte. Av minuserna kan vi notera en viss brist på designlösningar, vilket är förknippat med produktionens särdrag och en hög kostnad.
